Om Ania Witwitzka

Min konstnärsresa

Som barn älskade jag att måla och rita, och precis som de flesta barn så upplevde jag en stor frihet i mitt kreativa uttryck. Det fanns helt enkelt en glädje och lekfullhet och det var ingenting som kunde stoppa mig från att utforska och upptäcka saker om mig själv och om livet då jag i skapande stund förlorade tid och rum.

Oturligt nog försvann den här friheten gradvis. Jag har ett tydligt minne från när jag var ungefär i 10-årsåldern då vi målade träsmycken på fritids.  När jag lade till alla möjliga sorters färger till mitt  trälöv så blev jag tillsagd att blå inte var någon realistisk färg på ett höstlöv. Bit för bit så lärde jag mig att mitt skapande skulle se ut på ett speciellt sätt. Jag skulle bara måla exakt det jag såg omkring mig och bara det var tillräckligt bra. Tyvärr var jag aldrig särskilt bra på att överföra det jag såg till pappret, och som en följd av försvann en stor del av glädjen jag hade till att skapa och måla. Det här vet jag att många kan känna igen sig i.

Tillbaka till glädjen

Men min passion för att uttrycka mig kreativt dog trots allt inte så lätt. Jag fortsatte att längta efter kreativiteten och gick vidare till att studera konst på alla möjliga nivåer och på olika skolor. Jag letade efter metoder att hitta tillbaka till glädjen och lekfullheten i att skapa. Jag mötte den ibland här och där, men aldrig på ett varaktigt sätt.

Pressen att prestera, som jag så skickligt lagt på mig själv genom att tro att jag måste GÖRA för att vara värdig någonting i livet, drog mig längre och längre ifrån den enkla glädjen i att bara VARA. Stress, spänningar och ångest övermannade mig till den grad att jag en dag vaknade upp och fann att jag var sjukskriven från mina studier på grund av utbrändhet och depression. Det tog mig över 2 år att bli bra och under den här tiden var det nödvändigt för mig att ställa alla de existentiella frågorna om vad livet egentligen handlar om.

Mötet med det intuitiva måleriet

Mitt i allt det här då jag kände mig väldigt förvirrad och som om jag hade tappat bort mig själv fick jag en gåva av en vis kvinna – kursen Vedic Arts 17 steg för måleriet, skapandet och livet. Från det första steget visste jag att detta var vad jag letat efter, det här var vägen tillbaka till min kreativa glädje! Vedic Arts visdom och den öppning i mig själv som blev resultatet, bidrog till ett vidare sökande bland metoder i personlig utveckling och intuitivt måleri. 

Jag har nu målat, lärt ut och levt med Vedic Art och det intuitiva måleriet sedan 2006. Tack vare det här fantastiska sättet att närma mig kreativiteten har jag utvecklat min egen konstnärliga stil som gör att jag kan inspirera människor, och jag får ställa ut mina verk i många olika länder. Jag har lekt mig fram till ett visuellt språk som jag aldrig hade hittat om jag hade försökt att tänka mig fram till det.

Det intuitiva måleriet blev nyckeln till att återupptäcka kreativiteten som jag alltid visste fanns där, men som jag inte visste hur jag skulle nå som vuxen. Det har för mig varit basen i vilken jag funnit modet till att hitta mitt eget uttryck. 

Som lärare är det en stor gåva och ära att få inspirera alla dem som fortfarande känner att deras kreativitet är undertryckt och som längtar efter en frihet i sitt uttryck.