Tre vändpunkter som frigjorde mitt måleri

Det fria, glada och bekymmerslösa skapandet som vi alla hade som barn, vad hände med det egentligen? Jag vet inte säkert men jag vet i alla fall att mitt slocknade någon gång under uppväxten…. På vägen till att återfinna den förlorande skatten av målarglädje var det några helt avgörande vändpunkter som blev påminnelser (och uppvaknanden till) att jag visst är fri i mitt skapande! De viktiga vändpunkterna kom från det intuitiva måleriet som väg in i skapandet, och här är tre av dem…

1. Jag måste inte vara bra på att avbilda för att måla
   Jag hade länge trott att måleri och avbildande hängde ihop och att de inte gick att separera. Eftersom avbildande inte kom naturligt till mig och inte var kopplat till glädje när jag jobbade med det, så var alltså måleriet som uttryck inte inom räckhåll. Så utomordentligt sorgligt! MEN så fick jag uppleva att det fanns andra ingångar till måleriet än att avbilda något utanför mig (eller en inre idé), och då öppnades flödets dörrar…helt underbart!
   
   
2. Att jag kan börja en målning utan att veta vad det ska bli
   Att ha leken som igång, att bara ha kul med den färg jag älskar för dagen, utforska strukturer, experimentera med tekniker och verktyg, det blev den stora påminnelsen att jag kan måla hur jag vill, vad jag vill och jag är fri att inte bestämma ”vad det ska bli” förrän mycket längre fram i processen.  DET var en tillåtelse som var totalt avgörande och som fick min inre kritiker att hålla tyst (det fanns ju inget att kritisera om det inte var bestämt vad det skulle bli) och gav oändligt mycket frihet och målarglädje.
   
   
3. Att måla inifrån leder till meningsfulla målningar och motiv
   I ställe för att sitta och tänka på vad jag ska måla (vara fast i huvudet), kunde jag sjunka in i känslan som finns i nuet, och bara åka med i måleriet, låta spontana impulser styra och former och motiv ”komma fram” i målningen, stämningar som kändes viktiga, motiv som var meningsfulla för mig personligen i just den stunden. Jag vågade strunta i om mitt måleri blev banalt eller barnsligt. Att få uttrycka sig själv på detta sätt blev en av mina största kärlekar i livet, och den brinner än!
   
   kram
   Ania